Datorspel

Eftersom vi skriver om trender och tendenser här på Grokia så tänkte vi skriva lite om den nya trenden bland ungdomar som handlar om datorspelande. Det är inte meningen att klanka ned på denna trend eller tala illa om den, utan att lyfta upp den i ljuset tillsammans med lite statistik och frågor kring dessa.

Det var inte längesen, i mina ögon mätt, som datorspel inte fanns. För mig fanns det inget bättre än att vara utomhus på fritiden. För mitt första barn var det samma sak, han var ute och lekte och när han växte upp så träffades han och gänget han hängde med hemma hos någon av dem. Men detta blir mindre och mindre vanligt bland ungdomar. Nu spenderas tiden istället på rummet, ironiskt nog det rummet man blev uppskickad till när man varit olydig förr i tiden, framför datorn.

Näst intill alla barn mellan 9-16 år spelar datorspel, för att vara mer exakt 92% av dem. Ju yngre de är desto vanligare är det, vilket tyder på att trenden håller i sig. 96% av Sveriges 9-12-åringar spelar datorspel. Det är också tydligt att de med större syskon spelar mer än de med yngre syskon eller inga syskon alls, vilket tyder på att man som vanligt och i mycket tar efter sina äldre syskon. Därför kommer också trenden att fortsätta med högsta sannolikhet. Det är också mest killar som spelar, och de spelar mycket. Bland 12-16-åriga killar spelar 31% mer än 3 timmar per dag, medan 11% av tjejerna i samma ålder endast kommer upp i den mängden.

Det är vanligt att ungdomars spelande skapar konflikter i familjen. Föräldrar har mycket svårare att förstå datorspel än vad ungdomar har, naturligtvis. 56% av föräldrarna menar att datorspel är beroendeframkallande och 27% av dem tycker att deras ungdomar spenderar för mycket tid med det. Det är intressant att så många tycker att det är beroendeframkallande men inte tycker att deras ungdomar lider av det. Lika många föräldrar som tycker att det är beroendeframkallande tycker också att ungdomarna lär sig saker från spelen.

Vad gör detta med våra ungdomar? Är det likvärdigt att sitta och spela ett spel tillsammans med sina kompisar som att träffas och umgås på riktigt? De pratar, ser varandra och spelar i samma lag i spelet. Är det negativt eller positivt, eller kanske både och? Borde vi ha någon gräns på hur mycket barn ska få spela? 31% av barnen som spelar tycker inte att de har några sådana gränser på hur sent de för sitta och spela spel. Hos de vuxna är denna siffra 14 %. Kanske några regler hade passat här?

Det är viktigt att vi talar om dessa frågor. Speciellt eftersom det annars riskerar att slå tillbaka på oss när våra ungdomar växer upp.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *